ze great tindiltota

Ja, det börjar arta sig. Jag känner mig lycklig igen. Eller, ja, lyckligare än för ett par månader sen i alla fall. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på. Jag börjar kanske komma igen efter att pappa dog, börjar kanske inse att livet är för kort för att må dåligt och ständigt älta saker. Jag gör det ju förstås fortfarande, men ändå, i mindre mån. Jag kan vakna på morgonen, glad och hyfsat tillfreds och nöjd med mig själv. Känna att jag är värd att få finnas till. Det kanske låter dumt, men ett tag, och det här var inte speciellt länge sen, så kunde jag inte känna det överhuvudtaget. Då var jag alldeles för långt nere.

This is England: Mycket, mycket, mycket bra. Vilka skådisar, vilken miljö, vilka kläder! Fruktansvärt osexiga klorblekta jeans tillsammans med de snygga Fred Perry och Ben Sherman tröjorna. Riktigt bra film, se.

Biodagar: Såg jag enbart för att den var isländsk. Men den var helt okej. Lugn, deppig, men framförallt isländsk. Hehe. Patriot någon?

Insomnia: För andra gången. Fortfarande lika bra. Robin Williams är läskig, Al Pacino lika tuff som vanligt.

Så, ett inlägg iaf. Och några filmtips till er, alldeles gratis.

Ja men jo, gamle man. Självklart är det ju jag, och bara jag, som bestämmer dieselpriserna på Preem Sverige. Jag vill gärna ha det så dyrt som möjligt för att alla, som du, ska bli lockade av att byta mack. Fan. Skaffa lite perspektiv och se till att få ligga lite när du ändå håller på.

FYI, ladies.

Det här var några år sen. Men jag vill ändå informera er alla om att det var jag och Elin (Tobaj, reds. anm.) som upptäckte skådisen Johnny Depp som den heting han är. Det var på tiden det begav sig, i 21 Jump Street. Vi såg hans begåvning, hans talang, men framförallt hans bruna ögon och hans förmåga att få oss att svettas. Notera att vi på den här tiden inte var många äpplen höga, men det här hade vi koll på.

Jag vill med det här meddelandet uppmärksamma er på att det alltså är jag och Elin som, ifall det skulle skita sig med våra respektive, har första tjing på den här killen. Våra grabbar är förstås avsevärt mycket snyggare än den här Johnny (...), men jag känner mig ändå tvungen att framföra detta.

Ledsen, tjejer.

--SLUT PÅ MEDDELANDE--

Jag har så svårt att förstå det här med porrtidningar. När jag jobbar kväll kommer det alltid in minst två män och köper en tidning. Inte samma män alla kvällar, förstås, men ni förstår. Två per kväll. Jag tycker det är konstigt. Äckligt, faktiskt. Jag har inga feministiska åsikter i frågan, jag tycker bara det är äckligt. De här killarna är oftast hyfsat välvårdade, skulle få sig en fin vanlig tjej, har kanske tom en hemma, familj och så vidare. Och ändå ska tidningen inhandlas. Och det är inte den "snälla" sorten precis. Slitz eller liknande. Nej, ska det köpas, så ska det köpas ordentligt material. Aktuell rapport eller Hustler eller nån annan som skriker "LÄR DIN TJEJ ORALSEX!" eller har en medföljande dvd som heter nåt i stil med "Trång möter välhängd". Classy.

Och så ska det smygas med det hela. Mig är de ju orädda för, de måste ju betala för skiten, men tidningen läggs oftast upp och ner och gärna under en stor hög av både Aftonbladet och Expressen med medföljande bilagor. Och så prydligt ihopvikt och kanske till och med instoppad i jackan på väg ut till bilen. Om de nu skäms så mycket för det, hur kommer det sig att de köper tidningarna? De tycker ju tydligen själva att det är skämmigt och fel. Senast idag var det en som kom in, samtidigt som det var en annan i butiken. Killen ställde sig framför tidningsstället och tog fram en tidning som handlade om nån träning eller liknande. Inget fel med det. Men sekunden efter att den andra personen i affären har klivit utanför dörren så sneglar han över axeln (är han borta?), rycker åt sig en Aktuell rapport (för den heter väl så?) och springer fram med den till kassan. Varför så mycket besvär? Skaffa internet hemma för fan. Vill man hitta nåt där så kan det väl inte vara så jäkla svårt. Så slipper jag stå och fundera på åt vilket håll jag ska titta på, vad jag ska tänka på utan att mötas av bilden av den här killen och tidningen i en intim stund för min inre syn. Usch.